Vad gör unga på nätet?

Nu har jag läst en intressant bok av Elza Dunkels " Vad gör unga på nätet?". Boken avslöjade inte några revolutionärt nya saker för mig, men den sammanfattade och diskuterade vad de gör och hur man bör förhålla sig till det som vuxen och som lärare.

Det som jag kommer ihåg så här en torsdag utan att ha boken bredvid mig är att hon enkelt kommer fram till en, vad jag anser vara en självklarhet, att internet är ett nytt medel/rum för kommunikation. Ungdomar idag har vuxit upp med detta medium/rum och använder internet med självklarhet. Vuxna relaterar internet till sin "verkliga" värld. Vi anser att det som händer där är en fråga om teknik och vill gärna hitta tekniska lösningar på problemen. Tyvärr går inte det eftersom många av problemen är mänskliga eftersom det handlar om kommunikation. Alltså måste vi lära barnen att förhålla sig till interaktion med andra människor. De tekniska lösningarna riskerar att invagga vuxenvärlden i en falsk trygghet som gör att vi lämnar barnen ensamma utan verktyg att möta andra människor. Slutsats; det går inte att behandla mänskliga problem med tekniska lösningar...

Hon tar upp att det går att hitta ett mönster i hur ny teknik mottages.

1. Skepsis
2. Tillvänjning
3. Vardagsteknik

Många lärare befinner sig någonstans vid tvåan medan de allra flesta barnen och ungdomarna är någonstans på trean. Det gör att vi får en liten krock. Vuxna ser alltså detta som ett tekniskt problem medan det egentligen är ett pedagogiskt problem.

Så kontentan av det jag har läst tills idag "Vad gör unga på nätet?" och "Digitala lärresurser" (se bloggen om Digitala lärresurser) är att lärarrollen måste ändras till mer handledande.