Digital kompetens

Hittade denna bild på nätet. Det är visserligen ytterligare en visualisering av vad kunskap är, men jag tycker den ger en bra bild av hur kunskap i det moderna samhället bör se ut. Enligt min åsikt borde även skolan se till att eleverna får m sig denna kunskap när de ska ut i arbetslivet. För att det ska bli så måste vi se till att alla lärare är med på tåget. Då kan olika tankebanor vara till stöd. Tyvärr har många (inkl. undertecknad) tröttnat på denna typ av bilder. Även om de faktiskt kan vara till hjälp.

Jag får nog snart erkänna att jag nog inte kommer att hinna med denna kurs denna gång. Har alldeles för mycket att göra och så går jag snart på semester. Det som nu tar all min tid är att jag måste skriva klart rapporten för det EU-finansierade projekt min skola är med i. Vi är med som pilotskola och ja måste helt enkelt få rapporten klar innan semestern. Vill ni veta mer om projektet VISCED följer ni bara denna länk. Piloten handlar om vilka fördelar, och om det är fördelar, med att använda digitala läromedel upplagda på nätet. Men det får ni läsa om senare i höst. Före det tvivlar jag starkt på att det kommer några uppdateringar här... Jag tänker inte fixa detta på semestern. Dels pga att jag vill vara ledig och dels pga jag kommer ha dålig tillgång till nätet. Tråkig att det skulle bli så här. Detta är första gången jag missar studier. Men om man inte avsätter tid till det så blir det lätt så här.

Men nu läser jag att jag har tre år på mig. Farligt värre, men då kan jag kanske ta upp saken i höst igen om jag hinner... Ska först utbilda lärarna på min skola, bygga den nya webbplatsen för skolan och lite annat smått och gott... Får nog avsätta schemapositioner och låsa in mig för att klara av detta i höst :-)

Att välja rätt verktyg

Det går att lära sig från det mesta. Nu ligger jag långt efter i denna kurs. Min stapel som visar hur jag ligger till blir allt mer röd.
Den största bidragande faktorn till det är att tiden inte räcker till. Jag har varit på SETT, Framtidens lärande och VISCED Colloquium (och projektmöte) i Sheffield.

En annan stor bidragande orsak är att jag tappade lusten när jag inte förstod att jag jag inte hade förstått skillnaden på vad kursens skapare ville att vi skulle skriva på vår kursblogg och i inlämningsuppgifter. Jag tyckte att det var ungefär samma sak, men det tyckte inte de så jag ska visst komplettera. Men jag vet inte riktigt vad skillnaden är. I bloggen ska jag tydligen skriva mina funderingar och vad jag har lärt mig. Lite mer fritt kanske. I inlämningsuppgifterna ska jag tydligen kommentera det material de har satt ihop i Ping pong. Jag tycker att det inte är någon direkt skillnad på det jag skriver. Så varför ska jag skriva snarlika saker på två olika ställen? Det ökar risken för att det blir rörigt.

Så det är viktigt att tänka till före och se till att uppgiften och verktyg passar ihop.

Jag kan ta ett exempel där jag totalt misslyckades med detta för ett par år sedan. I en annan kurs om digitalt skapande skulle vi använda datorer i undervisningen. Glad i hågen bestämde jag mig för att eleverna skulle få redovisa sina historiearbeten genom att göra film. Kul tänkte jag och trodde att eleverna tänkte samma sak. Jag började med att de skulle skriva manus, vilket de gjorde. Sedan började problemen. När det skrivit manus ansåg många att de redan var klara. De hade ju redovisat vad de kan i skrift. Varför göra det igen? Det andra misstaget var att jag inte anpassade uppgiften till mediet film. De fick egentligen en klassisk uppsatsuppgift i historia som de skulle föra om till film. Det var förmodligen det som ledde fram till att de ansåg sig klara när de hade skrivit...

Nu när det finns oändligt många sätt att skapa och redovisa är det än viktigare att tänka till om uppgift och verktyg passar ihop och att inte använda för många olika verktyg inom för kort tid. Om jag blir förvirrad på en högskolekurs, hur känner sig då inte våra elever när vi kommer dragandes med verktyg efter verktyg? Då kan vi lägga till problemet att alla tycker olika. I mitt första exempel finns det säkert många, inte minst skaparna av kursen, som tycker att det är en glasklar skillnad. Det är det för dem. Så vi måste även lägga till tydlighet när vi skapar våra uppgifter.

Location:Lagavägen,Bagarmossen,Sverige

Framtidens lärande

Det har varit lite mycket att göra på sistone, trots att jag inte trodde det... Men nu har jag en timme över till att skriva ett referat från det jag såg och hörde på konferensen Framtidens lärande. Tyvärr hann jag inte klart utan fick slutföra bloggen i Sheffield.

Jag började med att lyssna på Björn Flintberg från företaget Nindev. Han pratade om ett paradigmskifte som internet utgör. Fast han ville slå fast att tekniken i sig inte ändrar läraruppdraget. Den kommer att förändra hur läraruppdraget ser ut. Det gäller att lära eleverna att kunna sortera bland all information där ute. Lärare är inte längre den som sitter, mer eller mindre, ensam på informationen som ska förmedlas till eleverna. Det nya är att läraren måste hjälpa eleverna att hitta, sålla, värdera och sortera bland den enorma mängs information som finns där ute. Han illustrerade detta genom denna bild.


Det är alltså inte tekniken i sig som spelar roll, utan det är människan bakom. Tekniken löser inte de mänskliga problemen. En dator kan inte trösta en ledsen elev, kan inte gå på APT, kan inte hålla ett utvecklingssamtal osv. Däremot kommer tekniken att komma in i skolan. Detta kommer att vara omöjligt att stoppa den utvecklingen. Han drog en parallell till att kaptenerna på segelfartygen gjorde allt de kunde för att stoppa ångfartygen. Fabrikstänkandet kommer att luckras upp mer och mer. Skillnad mellan arbete och fritid minskar. Det ser vi redan nu. Eleverna lär sig massor utanför skolan. Men för att detta ska fungera måste vi se till att tekniken fungerar i så gott som alla lägen. Han visade vad han kalla paradigmtrappan. Börja med en fungerande infrastruktur och fysisk hårdvara. Sedan kan du leta upp information och börja arbeta innovativt med den. Det gör att gränserna till t fysiska klassrummet luckras upp. Lär alla sig alltid bäst sittandes i ett klassrum? Här kan tekniken hjälpa till som ett arbetsredskap, kanske t.o.m. som ett livsredskap. Sedan pratade han om appar och vad det är. Vill ni veta mer om det skriv en kommentar till detta inlägg. Det som intresserade mig efter detta var hans syn på LMS. De lider av att de är stora system som förändrar sig sakta (jämfört med it-branschen). Därför tycker han att man ska titta på lösningar där du själv funderar ut vad du vill ha och hittar enskilda lösningar som är bra på det de gör och sedan sätter ihop dem till en egen helhetslösning. Det finns ingen stor leverantör av LMS som är bra på allt.

Efter denna frukostdragning gick jag till inledningen. Det var en panel som diskuterade. Tyvärr uppfattade jag inte namnet på medlemmarna, men det var en statistiker från stiftelsen .se, en IKT-lärarare från Gotland, en förskolechef och två elever. En elev från YBC i Nacka och en från Spyken i Lund. Panelen var rätt överens om att teknik i skolan är bra. Jag fastnade för följande saker. Använd tekniken för nätverkande. Det fungerar på alla nivåer i skolan. Du får kanske anpassa efter ålder, men du kan alltid få kontakt med en expert utanför skolan. Eleverna pratade mycket om att den digitala verkligheten och den analoga verkligheten inte alls behöver utesluta varandra. Båda är hoptvinnade till ett. Frågan om gränslöshet dök upp igen och alla konstaterade att skillnad mellan jobb och fritid håller på att flyta ihop.
Vi får dock inte glömma bort att det mänskliga mötet inte helt kan ersättas av digitala möten och arbetssätt. Panelen är eniga om att det torde vara lättare med färre fysiska möten i de högra åldrarna än i de yngre. Till sist konstaterar de att vuxna borde ta reda på vad de unga gör när de sitter vid en dator, surfplatta, smart telefon eller dyl. innan de börjar skälla. Det kan faktiskt vara så att de gör sin läxa.

Fredrik Ajell IKT-pedagog från Kungsbacka kommun som pratade om sina erfarenheter om implementering av 1-1 i kommunens skolor. Han pratade om en kommungemensam strategi. Nyckelordet var tydlighet. Alla måste få veta vad kommunen vill och hur vägen dit ser ut. Alltså måste alla vara med på tåget. Från lärare till politiker. Det är även viktigt att ha en tydlig pedagogisk idé. De valde SAMR som är skapad av Puentedura. Det är dock ingen pedagogisk idé enligt mig. Däremot är den bra för att strukturera sina tankar och få en start på hur du vill arbeta med IT i skolan. Det kräver att du verklighetsförankrar det du vill göra. Sedan fick all pedagogisk personal utbildning under uppstartsveckan och under två halvdagar under VT. Workshops under uppstartsveckan skapade möjlighet att få alla att bidra med något. Alla kunde känna sig som expert på något. Utbildningen var inriktad på att lära sig datorn och hur man kan använda den. De delar med sig av sina erfarenheter och tankar på kungsbackadelar.se

Skoldatateket i Kungsbacka berättade om att de försöker nå de elever som inte erkänner att de har olika svårigheter. Det kan vara elever som har svårt att läsa och skriva men inte vill ha hjälp. De känner sig ofta utpekade och stigmatiserade. Skoldatatekets strategi går ut på att göra hjälpprogrammen allmänna hos alla elever i kommunen. Tanken är att om alla använder programmen ska ingen känna sig utpekad. De vet ännu inte om det fungerar. Utvärdering håller på. Även dessa anser att det inte är programvaran i sig som är den viktiga utan vad användaren gör av den.

Jag tror jag gör ett nytt inlägg om det sista föredraget. Det innehöll mycket och handlade om Sociala Medier i skolan. Föredragshållare var Andreas Skog och Niclas Ekberg. Men det får ni läsa om i nästa inlägg

Location:Victoria Holiday Inn, Sheffield

SETT

En kort rapport från SETT-mässan i Kista, Stockholm, Sverige. Denna mässas målgrupp var lärare. De flesta av seminarierna handlade om hur man lyckas i klassrummet och hur du använder olika lärverktyg. Mycket hands on blandat med teori. I utställningsområdet kunde du hitta flera leverantörer av LMS, verktyg för schema, förlag och andra företag som gör verktyg för utbildning.

Jag deltog vid flera seminarier. Nedan hittar du mina korta rapporter från de flesta av dem.

Kristina Alexanderson från stiftelsen .se (leverantör av .se-domäner) talade om varför vi ska använda Internet i skolan. För att lära eleverna om det och hur de kan använda internet. Kunskap om Internet är helt enkelt en fråga om demokrati. Barnen är redan på Internet och måste få veta hur den världen är, att det handlar om att interagera med andra människor även där. Precis som du lär ditt barn att titta åt båda hållen när de går över en gata, bör du lära dem att använda Internet. Det gör vi bäst genom att använda internet som ett pedagogiskt verktyg i verkliga situationer. När du lär dem använda Internet bör du ställa dig själv följande frågor:
- Vad behöver du veta om detta medium?
- Vem är ansvarig för Internet?
- Vem som skapar Internet?
- Som kan stänga ner internet?
- Vad är det vi ska undervisa om Internet? Lösenord? LMS? Facebook? Fildelning? Annat?

Eva Pethrus från Microsoft Sverige talade om Microsoftsoft program Partners In Learning. Projektet handlar om att samla lärare från hela världen för att utbyta idéer och starta projekt. Du kan även hitta resurser så som galaxen i 3D och Kodu, där du kan skapa dina egna datorspel. På www.pilsr.com kan du följa Microsofts forskning av datorer i skolan som vill besvara frågan om de verkligen gör skillnad.

Stefan Bonn från SPSM var nästa talare jag lyssnade på. Han säger att verktyg i utbildningen måste återspegla dagens samhälle och anpassas till den enskilda studeranden enligt svensk lag. Detta kräver digital kompetens bland lärarna.

Lena Sjöqvist och Aina Bigestans talade om språket som ett verktyg. Ju bättre du förstår språket desto bättre kommer du klara sig i skolan. Pedagogen måste uppfylla alla barn på barnets språknivå för att ge dem rätt utmaning.

Christina Löfving, känd som IT-mamman, talade om hur man motiverar barn. Du kan motivera ett omotiverad barn. Beröm dem för vad de gör och inte för vad de har gjort. Detta ger dem mod att försöka och misslyckas. Du kan lära av misstagen. Läraren måste också tala om själva arbetet genom att ställa öppna frågor, lyssna och ge feedback, ge dem val och sätta upp ramar och ge dem ärlig och positv feedback. Men mest av allt de måste förstå det sammanhang i vilket de arbetar. Eleverna måste förstå varför de gör denna skoluppgift. Och kanske arbetet kunde börja med det roliga och sedan in de mer tråkiga delarna av lärande?

Ett av de mest intressanta seminariet var från organisationen One Eighty. De startade i syfte att försöka nå studenter som inte har varit i skolan på flera år. Denna organisation var inte den verklige läraren utan Det var den ursprungliga skolan som var huvudman för eleven. One Eighty skapade kontakten med eleverna och förmedlade de kunskaper de hittade hos eleverna till skolan som sedan bedömde. Varje deltagande barn fick en dator. De bestämde sig för att kommunicera via chatt. Det var det enklaste verktyget som alla kan använda lätt. Personerna från One Eighty träffade inte ens de studerande. Den viktigaste faktorn var förtroende och de fick den genom webbkommunikation. Lärarna försökte hitta något som intresserade eleverna och påpekade att de redan hade en hel del kunskap som betydde något i skolan. De försökte alltså hitta elevernas formella och informella kunskaper. Alla barnen ville gå i skolan och de hade formell kunskap. Alla barn kan och de vill. Du måste skapa en relation med eleverna för att nå fram till den formella och informella kunskapen. Dessa elever hade totalt förlorat respekten för svensk skola.