Krokodilen i förra blogginlägget hävdar med envishet att vederbörande har 30 års pedagogisk erfarenhet, varav några år på LHS i Stockholm. Det gör mig fundersam eftersom hon uppenbarligen har stannat i pedagogiken som gällde för 30-40 år sedan. I alla fall när det gäller till sättet. Här gäller det att tala om med skärpa vad eleven ska göra (läs beordra) och sedan skälla ut efter noter när eleven inte har gjort det. Känns klassiskt! Men först ser hon till att eleverna får säga sin mening för att i samma sekund som eleverna uttalar sig avfärda elevens åsikt med en suck.
Det mest intressanta med det hela är att i tidiga diskussioner med mig så har hon en helt annan inställning. Då ska vi vara inspirerande, skapa en rolig miljö och se till att eleverna har det skoj... Om det är någon som undrar så kan jag säga att eleverna inte tycker att det varken är kul eller inspirerande!
Jag får det inte att gå ihop!
Är det någon som får det?
Ytterligare obehagligheter är att hon nu inte alls litar på att varken jag eller mina kollegor kan handleda mina elever.
Har faktiskt en lösning på detta (hoppas jag). Jag kan nog inte själv bli av med henne, men jag ska tala med Gustav Vasa om problemet...
Hmmm... Undrar vad Vasa har att säga om detta. "Ungar är ju skitjobbiga, skulle aldrig orka med dem på annat än arbetstid..." Även detta en intressant inställning att ha som lärare. Som att åka till Thailand på semester och hata solen. Köpa en påse smågodis som diabetiker eller åka skridskor barfota fast man hatar både kyla och korkade idéer som att åka skridskor barfota... Måste vara fruktansvärt jobbigt att leva ett sådant dubbelliv.
SvaraRaderaJapp, har funderat i dessa banor med. Ska ringa Vasa på måndag!
SvaraRadera