Stockholm räddar Volvo!

Ursäkta rubriken, men den är till för att fånga läsaren... Men Stockholm går in med 5 miljarder i stöd till Volvos dotterbolag. Nu har Stockholm bundit upp sig i nio år till Volvo IT. Det handlar om outsourcing av datorer. Stockholm ska inte äga en enda dator.

Stockholm är inte de första som har gjort detta och därför kommer jag kommer här att diskutera outsourcing av datorer i allmänna ordalag.

Jag har lite svårt att se nyttan med outsourcing, men jag är å andra sidan ingen expert. Som jag ser det hela så undrar jag om och hur det kan blir billigare, mer effektivt och mer flexibelt. Det ska också bli högre standard och högre kvalitet.

Jag börjar med billigare:
Jag tror att det hävdas att man vinner stordriftsfördelar och att varje enhet då skulle bli billigare. Det kanske är sant, men problemet är att ofta, som i Stockholms fall, så är organisationen så stor att det är näst intill omöjligt att få en överblick av vad behovet är. Så när några få upphandlare sitter och ska beställa så har de ingen aning om vad som ska ingå i avtalet. Allt som hamnar utanför avtalet blir sedan merkostnad. Så initialt blir kostnaderna skyhöga. Detta måste man då ta igen under senare år. Så grundproblemet är att det är nästan omöjligt att göra rätt beställning från början, speciellt i en så stor organisation som Stockholm. Här har man inte heller brytt sig om att göra en inventering före upphandlingen utan den håller de på med nu. När man väl är fast i ett långt avtal hinner resten av marknaden förändras och billigare alternativ dyka upp, vilket gör att kostnaderna kommer att vara höga även i framtiden, jämfört med vad man kunde ha fått om man omförhandlar ofta. Så den där långsiktiga besparingen riskerar att ätas upp av höga initialkostnader och lägre priser hos konkurrenterna under senare delen av avtalet.

Sedan har vi det där med support som är en sak för sig. Hur kan det bli bättre med support från andra sidan landet via telefon och internet än med support och hjälp i samma hus som datorn finns i? Kan någon snälla hjälpa mig med den frågan. Det kanske blir billigare på IT-kontot, men hur blir det med produktiviteten när datorn står stilla och personen inte kan arbeta? Ofta har de en inställelsetid på 24 timmar. Står man i en butik och det är kassan som rasar kan ni själva tänka er kostnaderna om hjälpen inte kommer förrän 24 timmar senare. I skolans värld så måste lärare dubbelplanera alla lektioner eftersom de inte vet om datorn falerar och hjälp inte kommer förrän nästa dag. Kostnad på det?

Effektivitet och flexibilitet:
Jag har mycket svårt att se hur det kan bli mer effektivt när hjälpen sitter i en annan landsända, när man måste höra av sig och betala för ett extra program (som kanske t.o.m. är gratis från början) och låta någon annan installera detta. Är det inte mer effektivt att beställa och installera själv vid behov? Andra säger att detta medför att det blir enklare att byta ut datorer vid behov. Hur kan det bli det? Alla enheter inom organisationen blir ju låsta till en leverantör, även om det finns billigare och bättre alternativ någon annanstans. Man får ju betala för bytet vare sig man är låst till en leverantör eller om man kan göra en ny upphandling med flera olika leverantörer. Då kan man ju även byta till något nytt också, om behov finns. Jag vet av erfarenhet att maskiner som inte håller måttet inte byts ut i första taget, utan reparatörer, som kostar multum, ska laga maskinerna in i det sista. Miljövänligt kanske men mycket dyrt. Visst ja, det kommer en dyr kille och installerar apparaten åt dig. Sedan åker han/hon. Vad händer om något har misslyckats md installationen. En ny dyr reparatör kommer tidigast ett dygn senare.

Jag anser också att flexibiliteten minskar eftersom du inte kan byta ut eller installera program som man behöver eller vill prova. Det kostar nämligen pengar att installera program. Så först måste du köpa programmet, sedan betala för att få det installerat. Detta tror jag kommer att leda till att färre kommer att prova nya programvaror som skulle kunna effektivisera arbetet. Det kommer även att hämma kreativiteten och de skapande yrkesgrupperna. Datorerna låses till ett specifikt användningsområde. Lås och flexibilitet jobbar inte så bra ihop. Detta blir en stor skylt till de anställda som säger: "Vi litar inte på dig!"

Support påverkar även flexibiliteten. Hur kan det bli mer effektivt om jag måste be någon annan som sitter i en annan stad om lov för att prova något nytt? Hur kan det bli mer flexibelt om jag måste ringa till någon annan som inte har kompetens inom mitt område om hur program fungerar och hur jag kan använda programmet på bästa sätt i min verksamhet. Innan outsourcing finns det ofta folk på plats som känner verksamheten och dess behov i huset och kan lätt hjälpa till med utveckling av användningen av programmen och datorer.

Grundproblemen är alltså:
* Ekonomin
* Det är nästintill omöjligt att göra rätt beställning i stora och diversifierade organisationer så som kommuner.
* Effektivitet
* Verksamheten släpper kontrollen på det som outsourcas
* Flexibilitet
* Låsta datorer och höga priser på installation


Högre standard och högre kvalitet
En del anför argumentet att kvaliteten och standarden kommer att höjas på sikt. Jag undrar då vad som menas med det. Är det att alla ska ha samma årsmodell på datorn? Exakt samma operativsystem? Då känns det som om man skjuter bredvid målet. Vad är viktigast; samma dator eller en dator som är trimmad för verksamheten? Kan man inte gå ut med en definition av vad standard och kvalitet är och sätta en undre gräns för det som alla delar måste följa. Kan någon snälla svara på dessa frågor?

Fördel med låsning
En fördel som många då påpekar är att eftersom datorn är låst och ingen användare kan installera något på den gör att inte heller virus kommer in. Jag tycker att det är ett mänskligt problem som ska lösas med mänskliga metoder och inte med tekniska. Annars finns det olika operativsystem som är mer eller mindre utsatta och/eller känsliga för virus, om vi vill lösa problemet tekniskt.

Jag skrev detta blogginlägg för att försöka reda ut mina tankar. Vet inte riktigt om jag har lyckats. Jag välkomnar kritik mot mina resonemang då jag inte vet om jag är helt ute och cyklar eller inte. Jag är ju trots allt inte en ekonom utan endast en enkel lärare i historia och geografi med intresse för IKT i undervisningen på en gymnasiskola i Stockholm Stad.