torsdag 15 april 2010

Dressman Suits

Analys av reklamfilmen "Dressman Suits"
Upplagd på Youtube av bolaget självt.


Beskrivning av reklamfilmen
Det första vi ser är ett par kvinnofötter i små högklackade skor som går på fuktig kullersten. Kameran klipper snabbt över till en profilbild från vänster av kvinnan, som är klädd i klarröd sommarklänning. Bakgrunden en mörk och fuktig stadsgata. Jag får uppfattningen att det har regnat.En del strålkastare och lampor lyser upp valda delar av gatan. Dock får jag intrycket att det inte är kallt. Jag anar att det kommer flera människor gående längs gatan mot kvinnan. Blickfånget blir kvinnan. Speciellt den klarröda klänningen. Jag skulle nog säga att hon är den typiska skönhetsslaven i den här reklamfilmen. Hennes enda funktion är att skapa intresse. Dressman säljer ju endast herrkläder. Så vad ska en kvinna göra i deras reklam om inte fånga intresset. Dessutom är kvinnan ganska passiv. Hon går med "förföriska" steg, men tittar rakt fram, nästan som hon känner av att männen kommer mot henne. Det känns som om hon väntar in dem.

I nästa scen ser vi nio män i profil från vänster som kommer gående ner för gatan. Kameramannen har ställt sig 90 grader mot den optiska axeln. Jag blir lite förvirrad av detta, men tittar man noga ser man att männen går mot kvinnan (som inte förekommer mer i reklamfilmen). Männen är aktiva. Mannen som är närmast kameran lutar sig lite framåt och verkar fokusera blicken på kvinnan och går med bestämda steg mot henne. Jag får känslan av att han tänker "Henne ska jag ha!".

I resten av reklamfilmen ser vi männen i kostym rakt framifrån. Från den vinkel som kvinnan borde befinna sig i. Fast jag ser ingen koppling till henne av två orsaker. Först och främst så tittar hon aldrig åt männens håll. Det känns som om hon inte vill titta åt deras håll. För det andra så klipper de ganska ofta mellan helbild och närbild. Det är snabba klipp. Skulle de försöka simulera hennes blick skulle kameran svepa mera och göra mjukare hopp med in- och utzoomningar.

Stereotyper
Alla personer är anonyma och ska förmodligen representera sterotyperna machomän och skönhetsslaven. Männen ser mycket självsäkra, men bekymrade, ut när de går ner för gatan. De ser ut som om de grubblar på något som de är oroliga för. Men helhetsintrycket är att de är självsäkra problemlösande, snygga män. Jag skulle vilja säga att de är machomän ut i fingerspetsarna. Det finns inget i deras blick och rörelsesätt som antyder att de inte kommer att fixa biffen. Vad det nu är som ska fixas? En av männen stoppar även in något i munnen. Det ser ut att vara ett tuggummi. Poängen är att han gör det på samma sätt som machomännen tidigare stoppade in en cigarett. Även detta tyder på att de är macho.

Objekt eller subjekt?
Mycket riktigt verkar det som om allt löser sig, för på de sista bilderna har flera av männen börjat le
Jag tycker kvinnan framställs som ett objekt eftersom hon passivt väntar in männen som självsäkert stegar framåt mot henne. Männen har ett klart mål och utsrålar självsäkerhet och pondus. Männen är riktiga subjekt. Kvinnans roll i filmen kan endast vara att fånga de manliga köparnas blick. Detta förtydligas i filmen med att alla män i filmen verkar titta på henne. Jag har svårt att se poängen med henne i filmen eftersom hon inte har har med produkterna att göra. Jag vill jämföra hennes roll i filmen med de bikiniklädda kvinnor som poserar framför bilar i bilreklam.

Ironisk eller seriös?
Då återstår frågan om Dressman är seriösa eller ironiska i denna reklamfilm.Är de seriösa befäster de alla fördomar om den starke självsäkre mannen och den svaga sexiga kvinnan som finns. Det som tyder på att det är ironi är att alla stereotyper är så klara och nästan överdrivna. Tar man en sak lite längre och överdriver blir det ironi är tanken. Problemet är att det är för snyggt gjort så att det går att tveka om detta. Det betyder att åtminstone några borde tolka denna film som seriös och därmed befästs könsrollerna. Fast den stora mängd parodier och parafraser på deras olika reklamfilmer och bilder som går att hitta på internet tyder på att det är ironi som går hem. Många parodiska filmer verkar härstamma från Finland. Kanske går denna typ av ironi hem i detta land. Ytterligare en sak som tyder på att detta faktiskt är ironi är att alla deras reklamfilmer följer samma koncept och är överdrivna på samma sätt.

1 kommentar:

  1. Hej Mats,

    kul att se att du också ramlade vidare längs vårt gemensamma DI-spår.

    Själv gick jag Magisterprogrammet Medier, Estetik, Pedagogik som DI återupplivade tillsammans med Södertörn. Blev klar med det inför den här terminen.

    /Lars

    SvaraRadera